GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Ju bättre jag är på naturvård desto mer ekonomiskt bestraffad blir jag”

Skogsägaren Karl-Johan Jansson är engagerad både i LRF och Naturskyddsföreningen. Hans erfarenhet är att politiken för att jämställa miljömål med produktionsmål i skogen inte fungerar.
Därför driver han frågan att skogsägare ska få betalt för att leverera naturvård på liknande sätt som för virke.
Staverhult • Publicerad 19 september 2021 • Uppdaterad 4 januari 2022
Den artrika bokskogen ger inte längre någon inkomst. När Karl-Johan Jansson avverkar den artfattiga granskogen intill får han däremot en premie för naturvården.
Den artrika bokskogen ger inte längre någon inkomst. När Karl-Johan Jansson avverkar den artfattiga granskogen intill får han däremot en premie för naturvården.Foto: Filip Sjofors

Han tar oss med på en promenad på sin skogsfastighet i Staverhult för att visa konsekvenserna av nuvarande system. På hans högra sida reser sig den gamla bokskogen där ljuset strilar ner i en rik undervegetation med ris, mossor och lavar. Där får han numera inte avverka något och således ingen inkomst.

Precis till vänster om honom står produktionsskogen, en 40-årig planterad skog med långa rader av granar med ett enformigt grönt mosstäcke på marken under. När han avverkar granskogen toppas betalningen med en certifieringspremie för naturvården som han egentligen utfört i bokskogen intill.

– Här blir det väldigt extremt. Man blir tokig när man tänker på det, säger Karl-Johan Jansson.

Han har varit med i Naturskyddsföreningen sedan tonåren. Han är uppvuxen i Ljungby, men miljöintresset var en grund till att han 1991 flyttade ut och tog över släktgården i Staverhult.

Där fanns den gamla bokskogen som morfar behållit, trots statens propåer om att ersätta den med högproduktiv granskog. Den kompletterades senare med grannfastigheten där de lydigt följt de statliga direktiven och ersatt boken med gran.

Karl-Johan Jansson i Staverhult i Ljungby kommun är engagerad både i LRF och i Naturskyddsföreningen.
Karl-Johan Jansson i Staverhult i Ljungby kommun är engagerad både i LRF och i Naturskyddsföreningen.Foto: Filip Sjofors

När Skogsstyrelsen gjorde nyckelbiotopsinventering i bokskogen var den naturintresserade Karl-Johan Jansson med ute och tittade på vad de hittade.

– Det är 250 år gamla träd. De är inte så tjocka för det är inte så bra mark, men det blir väldigt mycket nyckelbiotoper.

När certifieringssystemen för hänsynsfullt skogsbruk slog igenom förstod Karl-Johan Jansson att han inte skulle kunna avverka i bokskogen. Han tog därför initiativ till att göra en frivillig avsättning genom en ansökan till Skogsstyrelsen om att skydda området.

– Jag kände att detta är inte frivilligt, det är bara sista anhalten. Om jag ville ha ut någonting av marken hade jag ingen annan möjlighet.

Fakta

Certifiering av skog

Certifiering är ett frivilligt åtagande från skogsägaren om att bedriva ett ansvarsfullt och uthålligt skogsbruk enligt en rad kriterier.

Efterfrågan på certifierat virke ökar. Från flera köpare är det ett krav.

Det finns två certifieringssystem, FSC och PEFC. Båda innebär att skogsägaren får en premie vid försäljningen av virket.

Bokskogen blev biotopskyddsområde och Karl-Johan Jansson som fick ut 125 procent av det beräknade marknadsvärdet för virket var först nöjd med det. Sedan började han tänka efter.

– Nu har jag en gång för alla strippat fastigheten på all möjlig avkastning på det området som är 20-25 hektar. Mina barn har aldrig en krona att hämta från det området.

– Värdet som jag hade på den fastigheten flög plötsligt in till Skogsstyrelsen i Växjö där de sitter och handlägger ärendet och upprättar skötselplan.

För Karl-Johan Jansson blir det därmed en ”stad mot land”-fråga. Med ett svar som varken är socialt eller ekonomiskt hållbart för landsbygden.

– Vi måste bejaka naturvård, det är inget snack om det. Men inte på det sättet. Ordet avsättning är hemskt egentligen, för man avsätter till någonting passivt. Skogen är i ständig förändring och kräver ofta mycket skötsel för att de biologiska värdena som samhället efterfrågar ska levereras. Naturvården måste bli en tillgång för skogsägaren inte en belastning.

Idag är det mest lönsamt för skogsägarna att göra minimala avsättningar för att klara certifieringsreglerna. Och att gallra så att det inte riskerar att uppstå höga naturvärden som myndigheterna vill skydda.

– Om jag har en fastighet med väldigt mycket naturvård då levererar jag per automatik också mindre virke. Då får jag paradoxalt nog också mindre certifieringspremie. Det är så kontraproduktivt som det bara kan vara. Ju bättre jag är på naturvård desto mer ekonomiskt bestraffad blir jag.

Karl-Johan Jansson vill att skogsägarna ska få betalt för att leverera naturvård på liknande sätt som de får betalt för ett leverera virke.
Karl-Johan Jansson vill att skogsägarna ska få betalt för att leverera naturvård på liknande sätt som de får betalt för ett leverera virke.Foto: Filip Sjofors

Till LRF Sydosts stämma i våras motionerade Karl-Johan Jansson om att naturvården borde bli en egen produktionsgren inom skogsbruket som jämställs med virkesproduktion.

Stämman ställde sig bakom hans tankar. ”Kunde man hitta någon form av lösning på denna komplicerade fråga då måste flera våga tänka nytt”, skrev styrelsen i sitt svar.

Karl-Johan Jansson har själv skissat på en modell. Om alla pengar som finns i certifieringssystemet kompletterades med lika mycket från staten då skulle man kunna skapa en rejäl naturvårdsfond. Därifrån skulle skogsägarna kunna få årlig ersättning för mark där de producerade och levererade naturvård i stället för virke.

”I början fokuserade jag nästan bara på naturvård eftersom jag var med i Naturskyddsföreningen och intresserad av det. Men nu har jag tänkt att jag bara ska fokusera på pengarna. Det kanske låter gnidet, men det är det som det handlar om i slutändan.”
Karl-Johan Jansson, skogsägare

Vart tionde år kunde man ha revision för att kontrollera att skogsägaren levde upp till sina åtaganden för att till exempel skapa död ved eller ta bort inväxande gran. Om skogsägaren fick till exempel 1 800 kronor per hektar om året för naturvården då hade värdet också följt fastigheten och stannat på landsbygden.

– I början fokuserade jag nästan bara på naturvård eftersom jag var med i Naturskyddsföreningen och intresserad av det. Men nu har jag tänkt att jag bara ska fokusera på pengarna. Det kanske låter gnidet, men det är det som det handlar om i slutändan.

Karl-Johan Jansson.
Karl-Johan Jansson.Foto: Filip Sjofors
Johan PerssonSkicka e-post
Så här jobbar Mera Näringsliv med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.